En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Lars Björklund

Lars Björklund

Foto: Regina Clevehorn Lars Björklund arbetar för närvarande som kaplan vid Sigtunastiftelsen. Under lång tid var han sjukhuspräst på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Erfarenheten som sjukhuspräst formade honom också till föreläsare och författare. Hans senaste bok heter ”Det som ger hoppet liv” och är utgiven på Libris bokförlag Örebro.

Allvaret som försvann

När jag var barn minns jag att pappa vid stora högtidsdagar höll tal vid festmiddagen. Det var ett tal till den som fyllde år eller ett tal med mer allmänt innehåll när det var jul, påsk, eller nyår.

Han hade förberett det och han talade högtidligt och allvarligt. Vi lyssnade och jag minns att jag fylldes av en känsla som är sällsynt idag. En känsla av eftertänksamhet och allvar. Det kunde kännas som vi kom närmare varandra, men också närmare livet och alla andra människor på jorden.

Det känns som ordet allvar inte används så ofta idag. Ordet allvar står för något viktigt. Något som bär livets djupaste innehåll.

Idag händer det inte så ofta att det hålls tal, och om det görs ska det vara snabbt och kryddat med något roligt. Allvaret är borta och själva iden med ett tal verkar vara att få åhörarna att skratta. Det är inget fel med glädjen men allvaret är helt borta. Vid galor och prisutdelningar ska uppläsaren eller konferenciären vara rolig. Hela tiden.

Vi ska skratta och det som vi inte riktigt reagerar på längre är att man kan vara mycket oförskämd mot någon annan för att skrattet ska komma. Det är det kränkande skämtandet om andra som ofta väcker det största skrattet.

Var tog allvaret vägen. Behovet av eftertanke och begrundan. Att ibland fundera över vad det blev och blir av livet och hur vi har förvaltat och förvaltar våra uppdrag. En stunds stillhet och samtidigt ett försvar för livets djupaste innehåll. Att tänka och tala en stund utan att människor ska skratta.

Vad är det då vi kan kalla livets allvar.

Att vi behöver varandra

Att vi har ett ansvar också för den som vi inte känner.

Att vi åldras

Och att vi en dag ska dö och lämna vår plats till någon annan.

Det tror jag är dödens djupaste innehåll. Att ge plats för någon annan. Att inte krampaktigt hänga kvar och ta plats. Att lämna över.

Det allvarliga kan kanske summeras i en enda mening.

Jag är tillfällig men livet pågår i oändlighet.

Tänker igen på talet som pappa höll. Tystnaden som infann sig, stillheten och samhörigheten. Ibland kunde vi barn sucka lite när han klingade i glaset. Men det som än idag dröjer kvar är en känsla av djup och sammanhang. Liv på riktigt.

Jag tror verkligen vi behöver allvaret. Att vi behöver eftertanken, stillheten, vilan.

Lars Björklund

 

 

2 svar to “Lars Björklund”

  1. Lisbet Gemzell skriver:

    Vilken fin betraktelse! Allvaret är inte längre ”modernt”. Det händer så mycket hemskt här i världen, krig och flyktingar överallt, vi har det trots allt bra, men det känns nästan som vi ska skuldbeläggas för detta. Men hur ska vi kunna hjälpa någon om vi inte tar våra egna liv på allvar? Vi behöver allvaret, eftertanken, stillheten och vilan som du Lars så riktigt skriver.

  2. Frans Mossberg skriver:

    Visa tankar och ord som verkligen behövs! För mig betyder allvar inget som har med brist på riktig humor eller glädje att göra men att handskas varsamt eller varligt med allt – det ligger i ordet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto