En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Åldrandet – mer omvälvande än jag trodde

Åldrandet – mer omvälvande än jag trodde

Patricia Tudor Sandahl

Att stanna upp, stilla mig och se på det jag möter är mycket viktigt för mig numera, säger Patricia Tudor Sandahl, psykolog, psykoterapeut och författare. Vid 77 års ålder tycker hon att insikten om vad åldrande verkligen innebär blir djupare och djupare ju äldre hon blir.

Patricia Tudor Sandahl har hittills skrivit 18 böcker, varav några handlar om åldrandet. Den tredje åldern kom 1999 och blev, till hennes egen förvåning då, en storsäljare. Uppenbarligen fanns ett stort behov hos många människor att ta del av tankar kring vad det kan innebära att bli äldre. Med avstamp i sin dåvarande ålder, 59 och med sikte på målgruppen 50 +, resonerade hon i boken kring frågor som hur man kan uppleva fysiska förändringar, om kärlekens villkor i tredje åldern, om vad visdom är och om att finna sitt sammanhang i livet.

Nyligen hade hon anledning att gå tillbaka till vad hon skrev då, för nästan 20 år sedan. Hon slogs av att det som står där stämmer, men att upplevelsen av åldrandet blev så mycket större – både på gott och ont.

– Då insåg jag inte vidden av det som skulle hända. Inte när det gäller de svårigheter åldrandet bär med sig, men inte heller vidden av det positiva i form av ett så mycket rikare inre liv. Existentiella frågor har en helt annan tyngd inom mig nu. Medveten om dödens närvaro vill jag ändå leva intensivt och samtidigt med de begränsningar åldrandet innebär. Det går ihop för mig idag, säger hon.

Senare i höst kommer Patricias senaste bok ut, Vägar till levande liv. Den har starka kopplingar till, och är delvis en bearbetning av, Den fjärde åldern, som kom 2009.

Ett viktigt tema är insikten att vi aldrig blir färdiga, eller fullkomliga. Oavsett ålder blir vi hela tiden till på nytt, i en aldrig avstannande process.

– Jag tror att vi hela tiden kan sträcka ut oss lite mer än vi gör – till vår fulla längd. Det är nog en sanning som går upp för oss sent i livet. Varje människa har ett uppdrag att göra det just hon och ingen annan kan göra. För att utveckla vår karaktär behöver vi vara öppna och ta emot det som livet ger oss. Det handlar alltså inte om att prestera saker, tvärtom. Att släppa taget lite är en viktig del i att åldras. Att stilla sig, stanna upp, fördjupa insikten och acceptera motsägelser och det paradoxala i livet.

– En mycket viktig sak är att vi frågar oss vad vi vill lämna i arv till de yngre, vilken sorts förebild vi vill vara. Vi har inte kontroll över vad som händer i våra liv. Men vi kan kontrollera hur vi förhåller oss till det. En viktig del av åldrandet är att hitta sätt att inte bli bitter, säger Patricia.

Patricia och hennes man Christer Sandahl bor delar av året på Österlen i Skåne. Där har de varit initiativtagare till den ideella föreningen Convenium, vars syfte är att skapa forum där människor kan sätta existentiella frågor i centrum. Att behovet finns har Patricia blivit medveten om när hon mött och talat med människor i samband med sina föredrag och när hon medverkat i radio med Tankar för dagen.

I somras arrangerade Convenium Sveriges första existentiella festival på Österlen. Den blev fulltecknad på nolltid och de som medverkade som talare var beredda att göra det utan ersättning. Intressanta tecken i tiden och en bekräftelse på att behovet av den sortens samtal verkligen är att ta på allvar, menar Patricia.

– För besökarna tror jag festivalen innebar en vetskap om att man inte är ensam med sina funderingar. Det var en oroligt fin stämning av öppenhet. Där fanns känsla av liv och av att det är värt att öppna sig för varandra och samtala om vad det är att vara människa.

Deltagarna var i olika åldrar och Patricia menar att vi har mycket att lära av varandra över åldersgränser och sociala gränser.

– En grundläggande sak, som vi inser när vi har en dialog i ögonhöjd, är att vi är mer lika än olika varandra när det gäller existentiella frågor och utifrån likheterna kan vi prata. Man kan ha personliga möten utan att vara privat, men ett möte med den kvaliteten kan bara ske i fysiska möten, när vi ser varandra i ansiktet.

Att bli tagen i anspråk och lyssnad till som gammal människa är inte värderat i vårt samhälle. Och det är samhällsvärderingar som nästlar sig in även hos äldre. Det finns mängder av kurser och verksamheter för äldre och det kan kännas tryggt att tala bara med varandra. Men vi har en uppgift att dela med oss av våra erfarenheter och insikter, menar Patricia.

– Det är tyvärr ingen som ger oss det uppdraget och vi tar det inte på oss heller. Det är ett stort resursslöseri. Därför är det viktigt att vi själva tar våra livserfarenheter på allvar och tänker att de är till gagn. Låt oss ta av våra olika masker, mötas och tala om livet som det är, säger hon.

Text: Yvonne Busk Porträttfoto: Ottilia Andersson Övriga bilder: Mostphotos

För mer info:

www.tudorsandahl.se

www.convenium.se

Se även tidigare artikel med koppling till existensfestivalen: Skjut inte upp livet

 

 

 

2 svar to “Åldrandet – mer omvälvande än jag trodde”

  1. Dagmar Nordberg skriver:

    Nästa år vill jag gärna delta i festivalen! När – var – hur anmäler man sig?

    • Anders Sjögren skriver:

      Verkar mycket intressant. Min fru avled för sex månader sen och mycket handlar nu att gå vidare.
      Har följt Patricia och läst hennes böcker. Lyssnar också på henne i radion.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto