En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

År till livet – liv till åren

Fysisk aktivitet är det oöverträffade sättet att skapa förutsättningar för ett långt och friskt liv. Det är ett budskap som förtjänar att upprepas ofta, tycker Agneta Ståhle, professor i sjukgymnastik vid Karolinska Institutet. Hon betonar också att balansövningar är en viktig del i träningen för äldre.

Snart sagt alla sjukdomar och tillstånd av ohälsa – fysiska och mentala – kan förebyggas och behandlas med fysisk aktivitet. Inget läkemedel kan påverka lika många riskfaktorer eller ge lika breda hälsoeffekter. Den samlade bild forskningen ger nu tyder på att den som följer de allmänna rekommendationer om fysisk aktivitet som finns förlänger livet med mellan fem och tio år.

Agneta Ståhle Foto: Ulf Sirborn

Agneta Ståhle
Foto: Ulf Sirborn

– Visst är det fantastiskt! Man lägger år till livet, men inte bara det. Man lägger också liv till de extra åren eftersom man stärker hälsan. Det innebär färre vårdkontakter och mindre behov av hemtjänst och tekniska hjälpmedel, säger Agneta Ståhle.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar fysisk aktivitet med måttlig intensitet minst 150 minuter i veckan. Det kan till exempel vara en rask halvtimmespromenad fem dagar i veckan. Mer intensiv träning 75 minuter per vecka, är ett alternativ. Minst två gånger i veckan bör man även träna muskler.

Agneta Ståhle vill alltså särskilt lyfta fram tillägget att alla över 65 också bör ägna sig åt balansträning. Hon leder just nu ett forskningsprojekt som går ut på att utveckla ett balansträningsprogram som tillsammans med annan fysisk aktivitet kan minska risken för fallskador hos äldre. Fallskador hör till de största hoten mot äldre människors hälsa och livskvalitet och kan leda till allt från nedsatt rörelseförmåga till livslångt handikapp och för tidig död.

Varför vi som äldre får sämre balans är inte helt klarlagt, men Agneta Ståhle antar att det har att göra med att olika sinnesfunktioner blir lite sämre med stigande ålder.

– Olika sinnen agerar tillsammans för att vi ska kunna hålla balansen – syn, hörsel och vår förmåga att orientera oss i rummet. Tyvärr påverkas därför också balansen när sinnena försämras. Den tränas allmänt med fysiska aktiviteter, men vi behöver också lägga till sådant som speciellt utmanar balanssinnet, säger hon.

Fallolyckor inträffar ofta när vi måste fokusera på olika saker samtidigt. Det ringer på dörren, vi vänder för att gå och öppna och snubblar på en mattkant. Något oväntat händer när vi är ute som får oss att tappa fokus och balans. Alltså bör vi träna på att göra flera saker samtidigt. En enkel balansövning kan vara att stå på ett ben när vi gör något annat, borstar tänderna till exempel. Och promenader kan med fördel förläggas till skogen, av flera skäl. Balansen tränas när vi tvingas parera alla ojämnheter på skogsstigen. Skelettet stärks samtidigt och studier har visat att skogspromenader får människor att uppleva en högre livskvalitet.

Agneta Ståhle var den som tog initiativet till fysisk aktivitet på recept – FaR. I samband med att hon arbetade med Folkhälsoinstitutets program ”Sätt Sverige i rörelse” 2001 upprördes hon över att det som blev allt mer uppenbart genom forskningsstudier inte gavs större genomslag i vården.

– Vi visste redan då att det fanns stora möjligheter att påverka hälsoläget med fysisk aktivitet. Så varför inte föra ut ytterligare ett verktyg – möjligheten att ordinera det med recept? Nu har FaR fått ganska stort genomslag och är väl etablerat i många landsting, berättar hon.

2008 gjordes en uppföljning av hur möjligheten att skriva fysisk aktivitet på recept efterlevdes. Den visade bland annat att 80 procent av de tillfrågade patienterna föredrog fysisk aktivitet framför läkemedel, om det hade samma effekt. Föga förvånande visade den också att man fick den bästa efterlevnaden om receptet var individuellt anpassat, alltså om den dos, frekvens och slag av aktivitet som receptet angav var anpassat till patientens behov och hälsotillstånd. Det kräver i sin tur en kunskap om patienten som läkare på en vårdcentral inte alltid har. Men hos sjukgymnaster finns ofta en bättre kontinuitet och det är snarare där förskrivningen bör ske, menar Agneta Ståhle.

– Alla som är legitimerade och har kompetens när det gäller den åkomma som ska behandlas kan skriva recept på fysisk aktivitet. Ofta är det sjukgymnasterna som har den kompetensen och som dessutom känner patienten bäst, säger hon.

Den som tidigare i livet inte ägnat sig särskilt mycket åt fysiska aktiviteter kan möjligen känna tveksamhet för att sätta igång. Kan man inte överanstränga sig? Dra på sig skador? Nej, inte om man startar på rätt nivå, enligt Agneta Ståhle.

– Börjar man på för hög nivå kan det kanske hända att man får en muskelsträckning eller vrickar foten, men det blir sällan några allvarliga skador. Den som drabbas av hjärtproblem i samband med träning har redan underliggande hjärt-kärlproblem som skulle visa sig ändå. Sanningen är att om du inte håller igång hjärtat fungerar det sämre. Det går inte att vila sig frisk från hjärtproblem. Men naturligtvis ska träningen ta hänsyn till varje människas hälsotillstånd, det är därför det är så bra att få det individanpassat. Den som vill få recept på en träning som är anpassat efter de egna behoven kan vända sig till sin vårdcentral eller sin sjukgymnast, säger Agneta Ståhle.

Ingen behöver längre tvivla på att det finns ett starkt samband mellan hälsa och fysiska aktiviteter. Ett digert kunskapsunderlag finns samlat i skriften FYSS (Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling), som Agneta Ståhle är redaktör för. I januari 2017 kommer den ut i bokform, för tredje gången på svenska.

– Där har vi samlat och vetenskapligt granskat studier kring sambandet mellan fysisk aktivitet och 45 olika hälsotillstånd. Vi planerar också att utveckla E-FYSS – ett nätbaserat verktyg för vårdpersonal. Där ska de som skriver ett FaR-recept kunna gå in och få hjälp att anpassa den dos träning man skrivet ut till varje patientens behov, med hänsyn till eventuella sjukdomar och medicinering, förklarar hon.

Men även om sambandet mellan hälsa och fysisk aktivitet har påvisats gång på gång så finns det fortfarande många frågetecken kring varför det är så.

– Vi behöver veta mer om de bakomliggande mekanismerna. Jag skulle också vilja se fler långsiktiga studier. Hur länge håller effekterna i sig? Vi vet nu att fysisk aktivitet också har positiva effekter på psykiska tillstånd som depression, utmattningsdepression och demens. Det är diagnoser som ökar och en sårbar grupp som vi måste värna om. Hur fysisk aktivitet kan användas i de sammanhangen behöver vi veta mer om, säger Agneta Ståhle.

Har sjukvården rätt att lägga sig i människors livsstil? Det är en fråga som dyker upp ibland i samband men t ex rökning och alkoholvanor och som kan vara relevant också när det gäller fysisk aktivitet som behandlingsmetod.

Ja, svarar Agneta Ståhle och vänder direkt på frågeställningen.

– Har sjukvården rätt att undanhålla människor kunskapen om vilken fantastisk möjlighet att förbättra hälsan som fysisk aktivitet innebär?

Text: Yvonne Busk Bilder: Mostphotos Porträttfoto: Ulf Sirborn

 

 

Ett svar to “År till livet – liv till åren”

  1. AMADEUS skriver:

    Den ”dolda” orsaken till många fallskador beror på för mycket psykofarmaka typ smärtstillare,sömnmedel och lugnande enligt en stor norsk studie. De gamla blir avtrubbade och får dålig koordination och ramlar därför lätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto