En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Att få leva tillsammans de sista åren

Vad betyder det för hälsa och välbefinnande att få flytta med när den man älskar behöver omvårdnad i särskilt boende? Mycket tycker många. Sedan 2012 är parboendegarantin en lagstadgad rättighet. Men fortfarande råder stor osäkerhet om var lagen egentligen innebär, konstaterar Joy Torgé, lektor i gerontologi vid Hälsohögskolan Jönköping, som arbetar med ett forskningsprojekt kring parboendegarantin

Parboende kan innebära allt från att paret delar lägenhet på ett par rum och kök till att de bor i var sitt enskilt rum på olika våningsplan i samma hus. Det beror på hur tillgången på bostäder ser ut i deras egen kommun och vilka principer kommunen fastställt. Att möjligheten till parboende ska finnas är alltså lagstadgat sedan 2012, men hur det utformas och bedömningen av vilka som beviljas en sådan lösning är upp till varje kommun.

Grundprinciperna är att om den ena partnern beviljas särskilt boende, ska den andra kunna flytta med förutsatt att det är en gemensam vilja och att de bott långvarigt tillsammans tidigare. Men lagen preciserar inte i antal år vad långvarigt betyder.

Ungefär 300 par per år ansöker om parboende enligt parboendegarantin över hela landet.

Joy Torgé

Joy Torgé studerar fem äldreboenden i fem kommuner. Där intervjuar hon både personal och par som fått möjlighet att fortsätta bo tillsammans.

– När lagen kom fick den ganska mycket uppmärksamhet i media. Men det som skrevs då handlade mest om hur kommunernas verksamhet skulle påverkas. Jag vill i stället titta på vad lagen innebär för dem den är till för, till exempel hur vardagen blir när de flyttar till ett hem som samtidigt är en vårdmiljö, utformad kring personalens rutiner. Den som flyttar med har skött om sin maka eller make tidigare och i det nya hemmet, kan det råda osäkerhet kring var gränsen går mellan den medboendes och personalens ansvar, förklarar Joy Torgé.

– Jag har stött på personer som inte vågar gå ut inför risken att personalen inte tar över ansvaret då. Det kan leda till social isolering för den medboende och då innebär ju flytten ingen avlastning i alla fall. Kanske har man också fått ett mycket mindre boende än tidigare, utan möjlighet att gå undan i ett eget rum. Samtidigt betyder det jättemycket för många att de kan fortsätta att bo ihop. Det är det viktiga och egentligen tror jag inte att de väntar sig så mycket mer än just det – att de får fortsätta att leva tillsammans under sina sista år, säger hon.

Kommunernas biståndshandläggare bedömer vem som kan få plats på särskilt boende. När det gäller den medföljande görs ingen behovsprövning. Den personen kanske helt saknar omsorgsbehov och enda skälet att flytta till äldreboende, eller boende för demenssjuka, är att få vara nära sin partner.

– Det spelar stor roll för den medboende hur kommunerna utformar kontrakten, säger Joy Torgé. Om inga separata beslut kopplas till dem som flyttar med betraktas de som vilken anhörig som helst. Det betyder att de till exempel inte har rätt att ta del av boendets vårdresurser om de skulle bli oväntat sjuka. Det betyder också att de inte har rätt att bo kvar om partnern skulle avlida, utan måste flytta ut inom en viss tid, vanligtvis tre månader. Det kan vara en källa till mycket oro.

Det intervjumaterial Joy Torgé hittills fått fram visar att det råder stor osäkerhet hos både boende och personal kring vad som egentligen gäller när parboendegarantin tillämpas. En av de medboende män hon intervjuat trodde till exempel han fick bo där ”på nåder”.

Också personalen kan vara osäker på vad som gäller. De vet ibland inte vad de får hjälpa den medboende med, eller om det finns särskilda beslut kring honom eller henne. Det kan till exempel finnas beslut om hemtjänstinsatser för någon medboende, men inte för en annan.

– Traditionellt är ju arbetet på särskilda boenden knutet till individen och individuella behovsprövningar. Jag vill bland annat undersöka hur personalen anpassar sitt arbetssätt när bostaden ska fungera som hem för par med olika hjälpbehov. Den medboende har kanske inga fysiska omvårdnadsbehov, men det är viktigt att personalen uppmärksammar och förstår vilka sociala behov den personen kan ha, säger hon.

Såväl rollerna inom huset som informationen utåt kring hur parboendegarantin tillämpas behöver bli tydligare. Kommunerna måste vara tydligare kring hur de organiserar eventuell hjälp för medboende som inte har ett eget beslut om särskilt boende. Och biståndshandläggarna måste ge tydligare information till de par som vill fortsätta att bo tillsammans, menar Joy Torgé.

Det forskningsprojekt hon nu arbetar med ska pågå till 2018, men när det är avslutat tycker hon det finns anledning att fortsätta med uppföljningsprojekt.

– Nu fokuserar jag på hur det ser ut för par och personal på boendenivå. Men det vore också intressant att titta på detta på kommunnivå. Vi vet att antalet par som bor enligt parboendegaranti skiljer sig mellan olika kommuner. Vad beror det på? Hur erbjuder biståndshandläggarna möjligheten för make eller maka att följa med? Erbjuder de i stället beslut om särkilt boende för båda parter? Påverkas samtalen av hur tillgången på lägenheter är i kommunen?

Joy Torgé är verksam vid Aging Research Network (ARN) vid Hälsohögskolan Jönköping. Det är en tvärvetenskaplig forskningsmiljö, med många ingångar till äldrefrågor. Där är bland annat sjuksköterskor, ekonomer, socionomer, psykologer och filosofer verksamma.

– Vi arbetar med väldigt verksamhetsnära forskning. Till exempel är två personer som jobbar hos oss också kommunanställda som äldrestrateger. Att den forskning vi gör kommer till praktisk nytta är viktigt för oss, säger Joy Torgé.

 

Olika principer

Hur kommuner tillämpar parboendegarantin ser alltså olika ut. Om den i paret som har beslut om särskilt boende avlider får den medboende ofta inte bo kvar, men hur snabbt avflyttning måste ske skiljer sig mycket åt mellan kommunerna. Tre månader tillämpas på vissa håll, en månad på andra och det finns också kommuner som inte kräver avflyttning. Så här resonerar man i tre kommuner i Stockholms län:

Nacka hör till de kommuner där den medboende får bo kvar om deras partner avlider.

– De flesta medboende har inte möjlighet att ha kvar sin gamla bostad och därför får de bo kvar i den situationen, men kanske måste de byta till en mindre bostad. Vi har en relativt god tillgång på platser i särskilt boende och kan i de flesta fall verkställa ett beslut inom 90 dagar. Det gör det möjligt för oss att ha en generös hållning och våra politiker vill att vi ska ha det. Men ibland väljer den medboende själv att ha ett tidsbegränsat hyreskontrakt, säger Anna-Lena Möllstam, enhetschef på äldreenheten, Nacka kommun.

I Lidingö får medboende inte bo kvar om deras partner avlider. De har dessutom ovanligt kort tid – 14 dagar – på sig att lämna boendet. Här uppmanas de som söker boende enligt parboendegarantin att om möjligt behålla sin gamla bostad. Enligt Fredrik Skoglund, verksamhetsområdeschef för utredning och beslut för bland annat äldreenheten, beror den stramare hållningen på att man måste väga olika intressen mot varandra.

– Vi vill ha parboende, men allt har sin gräns. Om friska personer uppehåller platserna blir det svårare för dem som har behov av särskilt boende att få plats. Därför måste de som inte själva har behov av särkilt boende flytta om deras partner avlider. När de flyttar in som medboende måste de därför skriva på att de avsäger sig besittningsrätten till bostaden. Vi erbjuder också ett provboende på två månader för den som överväger att flytta med sin partner. En del säger nej efter det. Det är viktigt att de som söker om parboende är medvetna om att det kan ta slut och har tagit ställning till vad de ska göra då, säger han.

Sundbyberg är ytterligare en kommun som erbjuder medboende att bo kvar, men från årsskiftet har regelverket stramats upp något på den punkten, förklarar Carina Bergstedt, myndighetschef på äldreförvaltningen:

– De får bo kvar. Politikerna i den här kommunen vill att vi ska vara generösa i våra beslut. Tidigare fick de medboende till och med bo kvar i ”orubbat bo”. Men det innebar att det blev lite svårt för oss att ta emot nya par, om de sitter på stora bostäder. Det som gäller från årsskiftet är därför att de kanske måste flytta till en mindre bostad, säger hon.

Kommentarerna från dessa kommuner är inte hämtade från Joy Torgés forskning

Text: Yvonne Busk Bilder: Mostphotos

 

Ett svar to “Att få leva tillsammans de sista åren”

  1. Hej
    Vilka förebyggande hälsoåtgärder har ni på Lidingö!
    Med vänlig hälsning
    Cecilia Silfwerbrand
    Projektledare för fd Friska Täby

    Cecilia.silfwerbrand45@gmail.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto