En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

En rimlig oro – och den som förgiftar livet

Att leva innebär att vara orolig ibland. Det är livets predikament och det kan vara lugnande att inse att det är så, menar Anna Kåver, psykolog och psykoterapeut. Hennes senaste bok handlar om oro.

Anna Kåver har skrivit åtta böcker. Fackböcker och populärvetenskapliga. Med denna senaste om oro vill hon, som hon själv uttrycker det, ”sprida kunskap om vad det innebär att leva” och dit hör att oroa sig. Därför behöver vi titta på vår oro, acceptera att den finns och resonera med oss själva om den. Då kan boken fungera som ”kunskapströst”, menar hon.

Ibland oroar vi oss på goda grunder och det finns, menar Anna, en klok oro som är en konstruktiv följeslagare i livet. Den gör oss till empatiska och omsorgstagande människor som söker lösningar på problem. Men när oron tar över, begränsar och vingklipper livet, blir den till ett problem – en giftig oro.

Oro är något annat än ångest, även om båda tillstånden har sin grund i rädsla.

– Oron är den tankemässiga komponenten av ångest. Men ångest är en reaktion som är mer komplex och där de fysiska påslagen är påtagliga. Panikångest kan orsaka våldsamhjärtklappning och yrsel – reaktioner som är så kraftfulla att människor som råkar ut för dem faktiskt kan tro att de ska dö. Det är få som tror att de ska dö av oro, säger hon.

Vissa människor är oroligare än andra. Vad beror det på? Är oro ett personlighetsdrag, eller ett resultat av faktiska händelser?

– Det är en kombination, säger Anna. Det finns en biologisk sårbarhet, människor som är lite sköra från början, medan andra är mer ”terränggående”. Men det som händer dig i livet har större påverkan. Om du till exempel levt i en överbeskyddande miljö löper du större risk att bli en orolig människa. Men om du växt upp med en attityd där det varit tillåtet att pröva olika saker, där du fått träna dig i att ta risker och vara i ovisshet, kanske oron aldrig löses ut.

Ju äldre vi blir desto mer information har vi om vad som möjligen kan inträffa, vilket kan vara en av förklaringarna till att vi generellt har en tendens att bli lite oroligare med åren, tror Anna.

Anna Kåver
Foto: Stewen Quigley

– Vi blir mer och mer medvetna om livets skörhet. Saker som sjukdom och död kliver närmare. Vi ser vänner som drabbas och inser att det kan drabba oss själva. Men oro hos äldre har nog också med hjärnans funktion att göra. Vi blir mindre rörliga och lite snävare i våra aktiviteter. Det är en naturlig process, men det innebär att vi tränar oss själva mindre i att tänja våra gränser. Oron tillåts också växa om vi lever i ensamhet och isolering. Vi behöver stämma av vår oro med andra – realitetstesta den. Plus att man kan hjälpas åt att hantera en oro som kommer. Säga till varandra att nu går vi på bio i stället – tänker på något annat.

Viss oro är gemensam för alla åldrar. Rädslan för att bli övergiven, inte vara älskad eller inte höra till ett sammanhang, till exempel. Men andra källor till oro är mer kopplade till olika livsfaser, som oron för små barn, för jobbet, för åldrande föräldrar eller för äktenskapet när det är under tryck av alla livets måsten. De som tagit sig igenom det där livspusslet lyfter ofta blicken mot omvärlden känner större oro än förr för det som händer ute i världen. En sådan perspektivförskjutning har Anna upplevt själv.

– Jag tror generellt sett att jag inte är en så väldigt orolig människa. Men tillståndet i världen, och den totala värdeförskjutning bort från humanism som vi ser nu, skapar en lågintensiv oro som hela tiden naggar på mig. Det finns ingen större anledning för mig att oroa mig för mina barnbarn. Men händer något med dem blir jag orolig, på samma sätt som jag förr oroade mig för mina barn. Och på ett sätt är det svårare med barnbarnen, eftersom avståndet är större. Speciellt för mig som har tre barnbarn i New York, säger hon.

Hon tycker absolut att hon har nytta av sina yrkeskunskaper när den egna oron kommer krypande.

– Jag kan reflektera över mina beteenden och det som händer inom mig. Jag vet till exempel att det är bra att byta perspektiv, när oron blir påträngande. Släppa tankarna på katastrofer i omvärlden och städa en garderob, till exempel. Jag vet också att oro går över. Det är en aspekt att ha i minnet. Och jag uppskattar den hållning professor Hans Rosling hade när han förde fram fakta om att världen i många avseenden har blivit bättre. Det gäller att kunna ta in båda perspektiven. Världen har i vissa avseenden blivit bättre och i andra sämre. Det är inte antingen eller utan både och.

Genom sin bok vill Anna Kåver förmedla sina kunskaper så att människor ska få verktyg att hantera sin oro.

Hon skriver om den utifrån tre olika perspektiv; det existentiella, det psykologiska och det biologiska. Genom hela boken ställs frågor som uppmanar läsaren att reflektera kring den oro man upplever. Den visar på handfasta övningar där man på olika sätt kan sätta sig oro under lupp, utmana den, tänja sina gränser och skapa sin egen livskompass för att hitta riktningen i sitt liv.

– Jag har mött så många patienter som ser tillbaka på sitt liv och tycker att de förslösat det på oro. De har ägnat sig åt att avverka listor med arbetsuppgifter och en komponent har ofta varit en oro för vad andra ska tycka. Utåt har man kanske varit en glad, kompetent och social person, men känt något annat inom sig. De kan behöva hjälp med att befria sig från alla ”borden” och ”måsten” och få fram mer spontanitet och nyfikenhet. Hitta tillbaka till sina egna behov och respektera dem. Basen för detta är att sätta sig ner och skapa en livskompass. Och det kan man göra även om man fyllt 80. Det är aldrig för sent för en orolig själ att försöka bemästra sin oro, säger Anna.

Oro – Att leva med tillvarons ovisshet, av Anna Kåver. Natur & Kultur 2017.

Text: Yvonne Busk Bild (startsidan): Mostphotos

 

 

 

 

Ett svar to “En rimlig oro – och den som förgiftar livet”

  1. Marie-Louise Klang skriver:

    Så bra och trösterikt skrivet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto