En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Frågorna som aldrig ställdes

Varför frågade jag inte mina föräldrar och andra släktingar om vår familjehistoria medan tid var? Tanken dyker ofta upp när det är för sent. Samtidigt har de egna barnen och barnbarnen kanske inte kommit till de där funderingarna ännu. Deras liv fylls av annat. Så vad kan man göra för att ge dem svar på frågor de ännu inte ställt? Släktforska och föra sina resultat vidare i en släktbok, förstås. Men också skriva om sitt eget liv, eller på något sätt spela in en muntlig berättelse.

Brage Lundström

Brage Lundström är aktiv i DIS Bergslagen. DIS står för Datorhjälp i släktforskning, en ideell och rikstäckande släktforskarförening. Han släktforskar själv, håller kurser för intresserade, hjälper till med släktböcker och försöker inspirera människor att berätta om sina egna liv.

– Ibland möter jag människor som inte tycker att deras liv är värt att berätta om. Men alla har betytt någonting, i alla fall för sina barn och barnbarn. Att berätta om sitt liv har alltid ett värde och man mår bra av att få lämna över sin historia. En del brukar säga att kan man inte sin historia blir man lite vilsen även inför framtiden, säger han.

Dagens teknik öppnar nya möjligheter och det finns all anledning att ta tillvara modern teknik även i släktforskningssammanhang, tycker Brage Lundström. Förutom att skriva sin berättelse kan man till exempel tala in på en läsplatta. Själv fick han för ett par år sedan hjälp av ett barnbarn med att göra just det. Men det var en metod som han inte lyckades väcka intresse för hos de kursdeltagare han mötte då. Han hoppas dock att det kommer att bli vanligare med tiden.

– Jag drömmer fortfarande om att folk ska göra sådant tillsammans med sina barnbarn, säger han.

Även på andra sätt kan modern teknik användas för att söka och sprida information, menar han och berättar om ett initiativ från släktforskarklubben i Piteå.

– De lånade in fotoalbum från människor i trakten och samlade gamla foton från 1900-talets början på cd-skivor. När folk på den tiden gick till fotografen fick man åtta-tio kopior som kunde delas ut i släkten. De hamnade lite varstans och kanske var det några som skrev namn på fotona i sina album. Av några hundra tusen bilder som de samlade in i Piteå har de på det sättet kunnat identifiera ungefär hälften. Det arbetet har jag haft nytta av när jag hjälpt folk med släktböcker.

Nackdelar med modern teknik är att en del material som kommande generationer skulle kunna ha nytta av försvinner. Vi har digitala foton i stället för papperskopior och vi skickar mail, eller kommunicerar på sociala medier, i stället för att skicka brev. Alltså behöver vi hitta sätt att bevara så mycket som möjligt.

– När vi har kurser brukar vi börja med att samla ihop foton och skriva på baksidan av dem med blyerts, inte med kulspetspenna för det kan gå igenom. Om alla skriver så mycket de vet och kanske tar hjälp av anhöriga för att identifiera personerna på bilderna så finns i alla fall det kvar. För varje generation blir det ju svårare. Många skriver på albumsidorna, men det är sämre eftersom fotona ofta lossnar från sidorna, säger Brage.

Efter pensioneringen väcks ofta intresset för släktens historia på allvar och då finns också tid både att släktforska och att berätta om sitt eget liv. Men det är inte säkert att det man vill berätta stämmer riktigt med vad barnen vill veta. Det har han själv fått erfara.

– När min son läste den berättelse om mitt eget liv som jag skrivit så efterlyste han mer känslor. Jag hade mest skrivit om konkreta händelser. När jag köpte min första moped och min första bil, vilka jobb jag hade haft och idrott som jag sysslat med. Jag tror det är en könsfråga. Kvinnor skriver nog mer om hur olika människor i släkten var till sin karaktär och vad de känt inför olika händelser i livet, medan vi män är mer intresserade av till exempel jobb och bilar, säger han.

Frågor kan nog behöva ställas i båda riktningarna. Om de yngre får frågan ”vad vill du veta?” kanske de senare i livet inte funderar lika mycket på frågorna de själva aldrig ställde.

Brage Lundström har märkt att intresset för kurserna i släktforskning har ökat ganska mycket de senaste åren, troligen för att materialet blivit mer lättillgängligt via internet. Man kan abonnera årsvis på Arkivdigital som scannar av kyrkböcker och mantalslängder, till exempel. Men han menar att kurserna behövs ändå.

– Som nybörjare kommer man inte så långt på egen hand via datorn. Även om man kan få fram utdrag ur kyrkböcker och andra handlingar så är det inte så lätt att tyda det som står där, säger han.

Text: Yvonne Busk Bilder: Mostphotos

För mer information: www.dis.se

                                        www.arkivdigital.se

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto