En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Hur djupt får man sörja en vän?

Vännerna försvinner. Det är en aspekt av att bli äldre. Sorgen när en vän dör kan vara lika djup som den efter en make eller maka. Men den ges inte plats och bemöts inte på samma sätt. Inte i vården, inte i form av stödåtgärder och inte bland människor i omgivningen.

Det finns gott om kunskap och råd om hur människor, både privat och professionellt, kan stödja anhöriga när någon dör. Men en vän till den som gått bort hamnar ofta utanför alla sammanhang och kan bli mycket ensam med sin sorg. Det är dessutom ett ämne som är både outforskat och föga uppmärksammat.

Jane Cars är geropsykolog och tidigare chefpsykolog på Rosenlunds geriatriska klinik i Stockholm. Hon har även skrivit flera böcker om olika aspekter på åldrande.

Birgitta Ingridsdotter är psykolog, terapeut och ordförande i geropsykologers förening som har speciellt fokus på äldre. Jag träffar dem för ett gemensamt och förutsättningslöst samtal kring sorg efter vänner.

De är mycket överens om att sorg är något som inte bör följa några mallar. Det finns ingen ”passande” sorg för olika relationer eller situationer.

 

Jane Cars och Birgitta Ingridsdotter

– Vi har en tendens att rangordna sorgen och ibland förringa vad människor känner. Men ingen har rätt att döma en annan människa kring vad man sörjer, eller hur man sörjer. Det kan vara hundar, katter, grannar, vänner. Man kan sörja en gammal ungdomskärlek som man inte träffat på många år, när man ser personens dödsannons. En del gråter mycket i sin sorg, andra inte. Att vi djupt sörjer livspartner, barn och andra nära släktingar är förväntat. Där kan omgivningen ibland mer eller mindre tvinga på någon en sorg. En änkling förväntas sörja i ett år, men när en vän dör finns ingen sådan förväntan. Ändå kan den förlusten vara lika svår. Hur djup en sorg blir beror på vad man laddat relationen med, säger Birgitta.

– Sorgens dignitet kommer inifrån och det är mycket individuellt vilka uttryck den tar sig, men tiden har betydelse. Riktigt djup sorg kan inte bestå hur länge som helst. Den övergår kanske till en klang av vemod. En lång positiv relation stannar kvar som en klangbotten. Jag tycker om det ordet – klangbotten – i mötet mellan människor, säger Jane.

Det händer också att sorg biter sig fast som en tagg i hjärtat. Det gör att man inte kommer vidare, menar hon. Hennes erfarenhet är att det sker när det finns något i relationen som man känner borde gjorts annorlunda.

Jane och Birgitta skulle gärna se att det fanns samtalsgrupper – sorggrupper – som inte var begränsade till en viss kategori sörjande.

– Man skulle kunna gå dit och bara tala om att man sörjer någon eller något och behöver prata. Den som idag går till vården och söker hjälp efter att ha förlorat en vän eller ett djur skulle inte mötas av mycket förståelse, säger Birgitta.De har båda vänner som följt dem från barndomen och ungdomen. Jane träffar med jämna mellanrum några studentkamrater – en liten grupp som läser latin tillsammans på äldre dar.

– Det är vänskaper som fördjupats genom åren. Vi har följt varandra nästan hela livet och när en av dem som var med i gruppen dog kändes det som en enorm förlust, säger hon.

Birgitta har foton av sig själv i olika åldrar hemma. Upplagor av sin person som vänner från barndomen och ungdomen känner och bär med sig.

– Min äldsta väninna kände mig när jag var 20 år och ung student. Olika vänner har olika delar av mig. Om någon av dem dör så sörjer jag den människan, men också att en del av mig själv försvinner lite, något som just den personen bar med sig, säger hon.

Trots att varje vän är viktig på sitt speciella sätt är Birgittas erfarenhet att de ibland betraktas som utbytbara på ett sätt som aldrig skulle hända när det handlar om en livskamrat. Där kan det tvärtom uppfattas som mycket opassande att inleda en ny relation för snabbt efter att maken eller makan avlidit. Med vänner är det annorlunda.

– När sorgen inte längre är akut övergår den i saknad. Men den som säger att hon saknar en vän kan få till svar att ”du har väl andra vänner”. För en gammal människa kan det vara den sista nära vännen som gått bort. Då blir det mycket ensamt i sorgen, säger Birgitta.

Vänner har blivit ett något urvattnat ord i och med facebooks inträde i våra liv, menar hon.

– Tänk om nätet brakade ihop. Då kan en människa förlora 522 vänner på en gång. Men vänner på facebook är naturligtvis inte detsamma som nära vänner. Samtidigt kan vårt sätt att umgås på sociala medier innebära färre riktiga möten. När jag gick hit idag noterade jag att av ett 30-tal personer som kom från andra hållet var det bara två jag kunde möta blicken hos. De andra gick med näsan i telefonen.

Möten är viktiga, menar Jane och Birgitta. Nära vänskap kan utvecklas även på kort tid om omständigheterna är de rätta. Och relationer kan skapas i korta möten. Birgitta berättar om ett sådant som hon varit med om.

– Jag träffade en gång en man på tunnelbanan som hade stort behov av att få berätta något. Det gjorde han mellan Slussen och Fridhemsplan. Där gick han av. Tack! sa han. Han hade fått någonting. Sådant måste vi tillåta. En människa i sorg kan känna behov av att ta även en okänds tid i anspråk.

Att förlora och sörja en vän behöver inte alltid innebära att personen är död. En vän som drabbas av demenssjukdom försvinner, dels genom att hon tappar de gemensamma minnena, men också för att vården kan stänga en vän ute. Både Jane och Birgitta har också erfarenhet av att blir osams med någon de trodde att de stod nära.

– En av mina vänner och jag har alltid haft nära kontakt, berättar Jane. Så en gång, när det var lite kaotiskt i mitt liv, glömde jag något som var viktigt för henne. När jag kom på det tog jag kontakt, men då ville hon inte tala med mig. Jag skrev ett brev som kom i retur oöppnat. Det var en vänskap som funnits sen ungdomen och som jag inte ville skulle gå förlorad. Dessbättre hittade vi tillbaka till varandra så småningom.

För Birgittas del handlar det om att hon blev ovän med någon hon känt sedan de båda var 14 år.

– Jag saknar den personen jag var vän med då. Hon var spontan och rolig och vi följde varandra som unga vuxna. Men nu är saknaden blandad med ilska. Det är också en sorg, att sakna någon som fortfarande lever.

En vän till någon som dör har inga formella rättigheter över huvud taget. Inte ens om personen saknar arvingar. Då går all kvarlåtenskap till Allmänna arvsfonden, såvida inte ett testamente säger något annat.

– Fotoalbum och gamla brev kan hjälpa till att bevara minnet av en människa som gått bort. För anhöriga blir det ofta viktiga band till den personen. Men som vän har man ingenting sådant kvar efteråt, säger Birgitta.

– Inte nog med att man förlorar en människa. Man stängs ute av all formalia vid alla myndigheter. I den världen finns ingenting som heter vänskap, säger Jane.

Text/foto: Yvonne Busk Bilder: Mostphotos

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto