En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

I Sverige pratar vi väder – i Japan mat

Els-Marie Anbäcken, lektor och docent i äldreinriktat socialt arbete, vid Mälardalens högskola är född och uppvuxen i Japan, där hennes föräldrar arbetade som missionärer. Hon har forskat om olika äldrefrågor i Japan och hennes doktorsavhandling handlade om japansk äldreomsorg.

Japan är ett land som både liknar och skiljer sig från Sverige när det gäller äldrefrågor.

Procentuellt bor något färre människor över 65 år på äldreboenden i Japan, jämfört med i Sverige och generellt är japanska äldreboenden mer av ”institution” än i Sverige, menar Els-Marie Anbäcken. Det är till exempel vanligt i Japan att man delar rum och även där är personalbrist ett problem i äldreomsorgen. Men hon har också studerat ett japanskt äldreboende där det råder en föredömligt lugn och harmonisk stämning.

– Där försökte personalen verkligen vara tillsammans med de äldre så mycket som möjligt. De satt till exempel med pappersarbete i lokaler där också de äldre vistades. Här i Sverige skulle sådana rutiner antagligen ifrågasättas av sekretesskäl, eftersom det finns en tendens att göra problem av saker här, säger hon.

Existentiella frågor var centrala på det japanska demensboende hon studerade. Under hennes vistelse där inträffade två dödsfall och Els-Marie blev imponerad av hur personalen och de boende tog farväl av dem som avlidit. Så naturligt och vackert.

– Alla defilerade förbi kistorna. Man hade bestämt att där skulle ingen tas ut genom ”bakdörren”, berättar hon.

Så visst finns det saker som vi i Sverige skulle kunna lära av Japan när det gäller äldrevård. Men tvärtom har varit vanligare – att japaner har intresserat sig för hur Sverige byggt upp äldreomsorgen. Redan i mitten av 80-talet guidade Els-Marie japanska lärare, studenter och personer i vård- och omsorgssektorn som bland annat ville studera ett omtalat boendekollektiv i Linköping – Stolplyckan. Under 20 års tid fortsatte en strid ström av besökare till flera äldreboenden.

– Jag blev tillfrågad om att ordna studiebesöken på äldreboenden eftersom jag talar japanska. När jag var ute med dem var jag också nyfiken på vilka frågor de skulle ställa. De reagerade bland annat på att vi byggde äldreboenden med enkelrum och undrade om det inte blev lite ensamt för dem som bodde där. Senare, ifrån av 80-talet och framåt, blev jag också inbjuden till Japan för att berätta om den svenska äldreomsorgen, berättar hon.

Nu pågår en debatt i Japan kring livsuppehållande medicin. Där är man mer än i Sverige inriktad på att förlänga livet med medicinska behandlingar och intresset för hur den palliativa vården, med dess holistiska tänkesätt, fungerar i Sverige är stort.

År 2000 infördes en viktig reform – en allmän vårdförsäkring – i Japan. Den föregicks av att man studerat framför allt den svenska, men också den tyska, äldreomsorgen. Förändringen innebar att det blev mindre tabu att ta emot hjälp, hemtjänst till exempel, från det allmänna. Och för den yngre generationen är det idag inte, på samma sätt som det var tidigare, förenat med skam att inte ta hand om gamla föräldrar och svärföräldrar.

– Nu är det fler som accepterar att ta emot hjälp från hemtjänsten, även om man bor tillsammans med en son eller dotter och deras familj. Och alla vill inte ha hjälp från sina barn nu. Ensam- och parboende ökar, berättar Els-Marie.

Andelen personer över 65 som har hemtjänst ligger nu på ungefär samma nivå i Sverige och Japan, mellan nio och tio procent. Men medan andelen ökat i Japan har den gått ner i Sverige. En annan likhet är anhörigas roll som är stor i båda länderna, trots olika välfärdssystem. Så även med offentlig äldreomsorg är familjens och civilsamhällets omsorg och insatser stora.

Att äta bra mat är en viktig friskfaktor i Japan och övervikt är inget stort problem. Äldre människor är generellt mycket medvetna om vikten av att äta bra och på äldreboenden satsar man mycket på dietister.

– I Sverige är vädret det allmänna samtalsämnet. I Japan pratar man även om mat, säger Els-Marie.

Bostadssituationen skiljer sig dock åt väsentligt mellan Japan och Sverige. Japanska hus har ofta gasspis. De kan vara utan hiss, ha smala trappor och inte alls vara byggda för gamla människors behov.

– När man tittar på en del japanska hus kan man tänka att en gammal människa som bor där aldrig kommer ut, säger Els-Marie.

I Japan har många äldre starka minnen av andra världskriget och det är något som även präglar deras syn på ålderdomen. Det kunde Els-Marie konstatera när hon gjorde en studie på ett äldreboende kring synen på åldrande, vård och död.

– Män som deltagit i kriget värderade sina liv på ett särskilt sätt. Tanken att ”jag överlevde, men min kamrat dog”, fick dem att känna att det nästan var en plikt att leva, berättar hon.

Japan är idag det land i världen där människor lever längst, samtidigt som det föds för få barn. Det kommer i förlängningen att bli ett stort bekymmer, när alltför få ska ta hand om alltför många – en liknande utveckling som den vi ser i Sverige, men ännu värre.

– Jag är förvånad över att man inte arbetat mer i Japan med att utveckla en bra föräldraförsäkring och annat som gör det möjligt för människor att arbeta och ha barn. Men det är många män i ledande positioner överallt. Det kan vara en del av förklaringen. När vårdförsäkringen utformades fanns det en risk för att den skulle användas till att få kvinnorna att sköta hemmen. Det var några starka kvinnor som var med i arbetet att bereda detta som såg till att det inte blev så, förklarar Els-Marie.

Trots att hon känner sig lika hemma i Japan som i Sverige är det här hon vill åldras själv, eftersom hon har sin familj här. Men annars skulle hon gott kunna tänka sig att tillbringa dagarna på det fridfulla och livsbejakande japanska gruppboende hon studerat.

För närvarande arbetar hon med en kunskapsöversikt kring personer med demenssjukdom. Den handlar om attityd- och personalfrågor och hur personer med demenssjukdom själva ser på sin sjukdom, samt vad som kan vara bra metoder i vardagen ända till livets slut. Hon deltar också i ett internationellt forskningsprojekt som handlar om biståndsbedömning, där samma ”fall” bedöms i Sverige, Japan och Korea.

En viktig del i hennes arbete är undervisningen på Mälardalens högskolas socionomutbildning.

Äldre människor är människor – medborgare och kapabla personer, även när de behöver hjälp. Det budskapet försöker hon ständigt förmedla till de studenter hon undervisar.

Text: Yvonne Busk Bilder: Mostphotos

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto