En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Kersti Bergold

Kersti Bergold

Kersti Bergold är frilansjournalist med masterexamen i litteraturvetenskap, praktisk filosofi och pedagogik.

Med åren har jag kommit att värdesätta tiden alltmer

Det sägs att vi måste leva i nuet och ta vara på varje minut eftersom tiden är ändlig. Må så vara, men för mig är tiden minst lika viktig utifrån att den synliggör vad jag upplevt och hjälper mig att förstå betydelsefulla sammanhang. Händelser som när de utspelade sig gick mig nästan spårlöst förbi, men långt senare visar sig ha varit nog så omvälvande.

För drygt fyra decennier sedan träffade jag Aina Wifalk som arbetade som kurator på Västerås stad. Stridbar, engagerad och rolig. Strax innan jag skulle gå drog hon ut en låda ur skrivbordet och visade mig en teckning.

– Vad tror du om den här, frågade hon och tillade att hon inte tänkte ta patent på föremålet eftersom hon ville att det skulle kunna utnyttjas av så många som möjligt.

Jag tittade på skissen som hon visade och tyckte att den mest påminde om en spark som försetts med hjul och sade artigt att om hon trodde att den kunde underlätta tillvaron för människor med nedsatt rörelseförmåga skulle hon naturligtvis jobba vidare på projektet.

Om jag då vetat vad jag idag vet, nämligen att mer än 300 000 svenskar använder rollator och att min mamma, som är 92 år, tack vare rollatorn kan ta dagliga promenader, hade jag ställt mig upp och jublat. Vilken fantastisk uppfinning! Men då var rollatorn, som vi idag känner den, ännu inte uppfunnen och än mindre i allmänt bruk.

Den första rollatorn för försäljning tillverkades 1980 och såldes i 850 exemplar. Aina Wifalk kallade modellen för Petrus. Om detta och mycket annat skriver Margareta Machl och Kerstin Rännar i en intressant skrift med titeln ”Aina Wifalk och rollatorn” som i år getts ut av Medicinhistoriska sällskapet Westmannia.

Hjälpmedel för människor med funktionsnedsättning är ingalunda någon modern företeelse. Redan i det forntida Egypten fanns det en farao som regerade från en stol på hjul, men Aina Wifalks moderna uppfinning bygger på en envis strävan att åstadkomma större delaktighet för henne själv och andra med olika former av nedsatt rörelseförmåga.

Aina Wifalk dog, endast 55 år gammal, 1983. Margareta Machl och Kerstin Rännar konstaterar att hon tvingades avbryta sina sjuksköterskestudier när hon drabbades av polio i tjugoårsåldern. Senare arbetade hon oförtrutet som kurator och opinionsbildare, men hade begränsad rörelseförmåga och led av smärtor.

Aina Wifalk berättade själv att hon hade särskilt ont på nätterna och som mest sov 90 minuter i taget. Men hon vägrade att äta värktabletter. Istället använde hon de nödtvungna vakenstunderna till funderingar.

Till det hon funderade över var hur hon skulle utveckla rollatorn så att den blev mer funktionell, stadigare samt hopfällbar så att den var lättare att transportera i bilar och andra fordon. När hon lastade en tidig prototyp med flygbagage blev den obrukbar. Aina Wifalk funderade vidare och prövade sedan att utrusta en rollator med en kylskåpshylla samtidigt som hon inspirerades att byta hjul av bibliotekets bokvagnar. Så arbetar en effektiv och framåtsyftande uppfinnare!

Detta är bara några av de kunskaper som Margareta Machl och Kerstin Rännar bidragit med genom sitt forskningsarbete om Wifalk och rollatorns historia. Insikter som fått mig att inse vilken fantastisk skiss jag konfronterades med för drygt 40 år sedan. Numera gläds jag åt mötet med en person som med hjälp av en rollator traskar vidare genom livet.

Tack Aina!

Kersti Bergold

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto