En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Leva livet till slut

Sjukhuskyrkans präster har ingen predikstol och inget kyrkorum. Men varje dag möter de människor i samtal om livet och livets villkor. Ofta handlar det om att stötta någon som fått en svår diagnos eller gjort en förlust som innebär att livet aldrig mer kommer att bli som det var.

På Västmanlands sjukhus i Västerås är sjukhuskyrkans reception inrymd på bottenvåningen, vägg i vägg med ett litet meditationsrum. Här arbetar två präster och två diakoner från Svenska kyrkan, en frikyrkopastor och på deltid en präst från syrisk ortodoxa kyrkan. Utanför receptionen är det en strid ström av människor på väg in och ut i sjukhuset, eller till restaurangen och cafeterian mitt emot. Besökare, patienter och sjukhuspersonal.

– Så fort vi öppnar dörren och kliver ut i huset blir det samtal med människor, säger Ingmar Moritz, präst i Svenska Kyrkan och en av sjukhusprästerna på Västmanlands sjukhus i Västerås. Han berättar, tillsammans med sina kolleger, diakonen Eva Ekdahl, och prästen Karin Larses, om hur de arbetar, i samtal med patienter, närstående och vårdpersonal.

Ingemar Moritz

Samtal med inlagda patienter kan gälla tankar som kommer när man vet att det är kort tid kvar i livet. Men lika ofta handlar det om att ta ut en ny riktning i livet efter att ha drabbats av ett tillstånd som förändrar det totalt.

– Vi talar om livet, bygger upp ett förtroende och en tillit i våra samtal och utgår från patienternas livsberättelser. När vi hamnar på sjukhus hinner våra livsberättelser ifatt oss. Så småningom kanske samtalen leder till att vi berör existentiella frågor. Det vi brukar kalla existentiell hälsa handlar mycket om att kunna se livet som det är. Ibland får vi också frågor om vad vi tror om livet efter detta, om vad som händer sen. De som ställer dem får lite olika svar av oss som jobbar här, eftersom det är personligt hur man formulerar sin tro, säger Ingemar.

Karin Larses

– Människor i alla åldrar kan hamna i situationer som innebär att livet framåt blir totalt annorlunda än det varit. Ibland är det barn och då är det framför allt föräldrarna vi får stötta, säger Karin.

Det gäller att våga leva i det som är, betonar hon. Och att leva ända till livet verkligen tar slut, även när man vet att den stunden är nära.

– Jag minns en cancersjuk kvinna jag träffade. Hon visste att hon inte hade så lång tid kvar och var ledsen för att hon kanske inte skulle få träffa sina barnbarn igen, eftersom de bodde i en annan stad. Men jag sa åt henne att hon ju kunde åka till dem, om hon ville. Det spelade ingen roll om hon dog här eller där. Hon lyssnade på det och hälsade på sina barnbarn. Och hon hann både göra det och komma tillbaka, berättar hon.

De möter troende kristna, människor med andra religioner och de som inte tror alls. Och deras erfarenhet är att bra möten inte förutsätter en gemensam tro.

– De patienter eller närstående jag träffar för samtal vet att jag representerar kyrkan. Jag tror att de förväntar sig att jag har en inställning till livet som de på något sätt kan luta sig mot, även om vi inte talar om det och även om de inte är troende. Jag tror också att religiösa riter kan hjälpa icke troende som befinner sig i en svår situation, säger Eva.

Eva Ekdahl

Det kan vara riter med till exempel kors, ikoner, korstecknande i olja eller välsignelser. Det görs ibland och Karin håller med om att även icke troende finner en mening i det. Vill du att jag välsignar din mamma? kan hon fråga en son eller dotter som vakar vid sin mammas dödbädd och ofta får hon jakande svar.

Att vara ett stöd för patienter som närmar sig döden och deras närstående är en viktig del av arbetet. I den situationen vill de försöka bidra till att den som är sjuk och de som finns omkring gemensamt, med öppna ögon och en uppriktighet mot varandra, tar vara på den allra sista tiden. Ibland försöker närstående så krampaktigt hålla kvar den döende i livet att det är han eller hon som får vara den som tröstar. Det finns också patienter som försvårar situationen genom att förbjuda personalen att tala om för anhöriga hur läget är.

– Hur öppen man förmår vara i den här situationen handlar om hur man levt tidigare, vilken relation man haft och om man varit uppriktiga mot varandra då, säger Karin.

Glöm inte att äta! Brukar hon ibland säga till närstående som sitter hos någon som ska dö. De kanske inte vågar gå ut ens en kort stund av rädsla för att inte vara på plats i dödsögonblicket.

– Det innebär inte att man sviker om man inte är där just i det ögonblicket. Hur man haft det tillsammans tidigare i livet är mycket viktigare. Det finns till och med patienter som inväntar att deras närmaste ska gå ut ur rummet. Först då klarar de att släppa taget, berättar hon.

Det händer att patienter får ångest inför döden. Det lindras oftast med mediciner. Men om ångesten beror på något som hänt i livet, som kanske tynger samvetet, kan det behöva komma ut. Läggas i knät på någon.

– Vi tar emot. Och vi har tystnadsplikt, säger Karin.

Även vårdpersonalen behöver ibland samtal kring det som händer i deras vardag. En tuff vardag där de ibland hamnar i situationer som känner att de löst på ett otillfredsställande sätt. Därför har antalet personalgrupper som ägnar sig åt ”etisk reflektion” växt på sjukhuset. Där deltar sjukhuskyrkans medarbetare som bollplank och samtalsledare. Det handlar om att plocka fram situationer som ”skavt” och väckt frågor hos vårdpersonalen, att de ska hitta verktyg i arbetet och förstå sina egna reaktioner.

– Jag brukar säga att vi är samtalsunderlättare, säger Ingemar.

Arbetet i sjukhuskyrkan kräver mycket engagemang, men ger också mycket tillbaka, tycker Ingemar, Eva och Karin, framför allt genom alla möten, samtal med människor och i känslan av att vara behövd. Det är en kyrka där man aldrig behöver bekymra sig om halvtomma kyrkbänkar.

– Det handlar snarare om hur vi ska räcka till än hur vi ska få människor att komma till oss, säger Karin

Text/foto: Yvonne Busk Foto startsida: Tibor Hapco

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto