En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

När livet bromsar in

Vi talar så ofta om vad vi ska göra sen. När vi får tid. När vi gått i pension. Idag forsätter många att jobba för att få lite bättre pension – sen. Så plötsligt händer något och det man drömt om att få göra kan aldrig förverkligas. Att livet är både kort och skört har Peter Strang blivit påmind om genom hela sitt yrkesliv. Han är cancerläkare, professor i palliativ medicin och författare.

– Jag har mött många människor som blivit så förvånade när de drabbas av en sjukdom som förändrar alla förutsättningar. De kan berätta att de aldrig varit sjuka, att deras släktingar blivit väldigt gamla. De trodde att de hade så mycket mer tid, säger han.

Själv har han några år kvar till pension, men han försöker redan nu se till att det han tycker är viktigt ryms i kalendern. Han vill läsa mycket, skriva mycket, röra på sig mycket och ha tid för nära vänner. Det är också de viktigaste inslagen i den pensionärstillvaro han ser framför sig så småningom. Inte minst skrivandet.

– Jag har mycket kvar att skriva och jag är väldigt road av det. Ibland säger människor till mig att det kan jag väl göra som pensionär. Och det vill jag, men jag ser till att få tid för det nu också, säger han.

Peter Strang
Foto: Susann Strang

De många samtal han haft med patienter som fått sin tid påtagligt utmätt har fört honom närmare livet.

– De har gjort mig medveten om hur viktigt det är att urskilja vad som skapar mening i det egna livet och att göra aktiva val och avvägningar utifrån det, säger han.

Det finns, förklarar han, en enkel metod för den som vill bli mer medveten om hur de egna prioriteringarna egentligen ser ut. Man tar åtta lappar. På var och en av dem skriver man något som är centralt det egna livet, till exempel familjen eller jobbet. Sedan rangordnar man dem. Om man placerar familjen som nummer ett är det vad man ska prioritera när man står inför avgörande val. Det som är viktigt måste få ta tid.

En vanlig känsla när livet bromsar in, efter besked om en allvarlig sjukdom, är att den största meningskällan i livet är vänskap, att få ha familj och nära vänner omkring sig.

– De som får veta att tiden är begränsad vill oftast inte förverkliga några stora, exceptionella drömmar. De vill fortsätta med sitt liv, men med den tydliga inriktningen att prioritera samvaro med dem som står nära. Inte med mer ytligt bekanta människor, den tiden finns inte. Det är bara i den nära relationen du blir riktigt sedd och är viktig oavsett hur du mår. Men det handlar inte nödvändigtvis om att föra djupa samtal med dem som står nära, utan om att mer medvetet göra saker tillsammans. ”Vi” tittar på tv. Den känslan är viktig, säger Peter.

Han tror att det är en fördel för patienter som närmar sig slutet om den läkare som vårdar dem är öppen för de stora, existentiella frågorna. Men det är ett område som kan vara svårt att närma sig, för både läkare och patient.

– Patienten vill självklart ha en läkare som är medicinsk expert, men gärna också någon som förstår de tankar och rädslor som kommer. Om man som läkare håller sig till de rent medicinska frågorna är man trygg. Man vet att man bottnar där. Att möta dödångest handlar mer om ett samtal människa till människa. Men patienterna brukar vara lyhörda. Om läkaren koncentrerar sig på det rent medicinska är det sådana frågor patienten ställer.

Enligt lag är läkare skyldig att hålla så kallade brytpunktssamtal. Då informeras patienten om att döden är nära förestående och att vården övergår från att vara livsförlängande till att inriktas på symptomlindring. Men ibland kan kravet på brytpunktsamtal leda till att patienter informeras på ett mycket okänsligt sätt, menar Peter.

– En läkare som läser i lagtexten att han är ”skyldig att informera” kanske går in till en patient som är oerhört skör, där ångesten ligger alldeles under ytan och meddelar att det är mycket kort tid kvar i livet. Det är viktigt att ha en plattform för sådana besked. Jag går aldrig in och ”informerar”. Jag jobbar med frågor. Jag brukar utgå från det medicinska, till exempel vad olika provsvar visar, och fråga patienterna vad de själva tror som sin situation. Någon svarar kanske att hon tror att hon har ett par månader kvar. Då vet jag det och har något att utgå från. Någon annan kan svara att hon tror att hon har kort tid kvar, men hon vill inte prata om det. Då vet jag det också. De flesta vill prata. Men samtidigt måste möjligheten erbjudas på ett sätt som inte skadar dem som faktiskt inte vill det, säger han.

Människan är odelbar, betonar Peter Strang. Det blir alltmer uppenbart att den uppdelning mellan kropp och psyke, eller kropp och själ, som varit förhärskande inom västerländsk medicin i flera hundra år inte håller.

– Det som stärkt mig i den övertygelsen är bland annat den nya forskningsgrenen hjärnfunktionsstudier. Med funktionell magnetröntgen har man kunnat visa att ofrivillig ensamhet och har ett starkt samband med smärta i kroppen, eftersom man klart kan visa att hjärnans smärtsystem blir aktiverat i den situationen. Panikångest är ett annat mycket tydligt exempel på hur starka kopplingarna kan vara. Ångest ger högst påtagliga fysiska symptom, samtidigt som även det omvända kan gälla; de fysiska reaktionerna orsakar ångest.

– Det har naturligtvis på många sätt varit viktigt att inom medicinen ha fokus på det fysiska. Det har till exempel lett till stora framsteg inom hjärtkirurgin. Men jag tror att vi generellt kommit ännu längre om vi också uppmärksammat kopplingarna mellan mentala och kroppsliga tillstånd mer. Vi vet att stress leder till sammandragningar i blodkärlen, till exempel. Det kan i sin tur leda till kärlkramp eller i sämsta fall till hjärtinfarkt eller stroke.

Om psykiska faktorer skulle kunna ha betydelse inom hans eget specialistområde – cancersjukdomar – är en fråga som har diskuterats. Men det är samtidigt svårt att göra studier som skulle kunna pröva en sådan hypotes, förklarar han.

– Tanken är inte orimlig, rent teoretiskt. Vi vet att stress har en negativ inverkan på immunförsvaret och att ett försvagat immunförsvar har betydelse för utveckling av cancer. Men många cancerformer utvecklas under mycket lång tid och det är svårt att få fram hur stressad någon var för 20 år sedan.

Det finns många exempel på människor som med stark vilja lyckas hålla en cancersjukdom stången en kort tid för att hinna slutföra något som känns angeläget.

– Man kan inte lägga till år, men dagar eller veckor kan det handla om när någon har ett viktigt mål. Och det händer inte så sällan att en döende person håller ut tills en nära anhörig hinner komma fram. Det är fascinerande och ett outforskat område. Jag har också sett exempel på motsatsen. De som ger upp, som inte tycker att någonting är någon idé i den situation de befinner sig. Jag kan tycka att någon har flera månader kvar och så dör personen inom ett par veckor.Hjälper det att ha en religiös tro när livet håller på att ta slut? Ibland, men inte alltid, är Peter Strangs erfarenhet. De som har en stark tro inom sig och är övertygade om att Gud har en plan för just dem kan hitta ett lugn i det. Men de finns också de som känner sig övergivna av sin gud när de drabbas av en svår och dödlig sjukdom.

Tanken att existensen fortsätter på något sätt är meningsskapande för många och det är inte alls bara religiösa människor som har den.

– Vi i min forskargrupp har gjort studier på varifrån de som är uttalat icke-troende hämtar sin kraft när livet närmar sig slutet. Det finns de som har en genomtänkt ateistisk syn och som finner stöd i sina tankar. Men de är inte så många. Det är vanligare att man ändå tänker sig att livet fortsätter i någon form. Många tänker sig att man ingår i naturens kretslopp på något sätt. Det är en biologisk utgångspunkt men i grunden en andlig tanke. Man vill trots allt knyta an till något större, säger Peter.

De flesta av hans böcker handlar om existentiella frågor och bygger på hans erfarenhet som läkare och forskare. Men hans senaste bok, I skuggan av sommaren, som gavs ut 2017, är en roman.

– Det var väldigt spännande att skriva på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare. När man skriver fackböcker finns det ju ett sanningskrav på innehållet. I skönlitteraturen kan man skapa egna gestalter och en helt egen värld, säger han.

 

Text: Yvonne Busk Porträttfoto: Susann Strang Övriga bilder: Mostphotos

 

Några böcker av Peter Strang:

2017

I skuggan av sommaren (Libris förlag) 

2015

Peter Strang: När livet bryter fram, bokkapitel i antologin Medan vi ännu lever – om livet nära döden, en antologi där bl.a. Henning Mankell, Marc Levengood, Owe Wikström och Ann Heberlein medverkar. 

2014

Att höra till. Om ensamhet och gemenskap. (Natur & Kultur).

 2013 

Så länge vi lever (Libris). 

Peter Strang/Lisa Sand: När döden utmanar livet (Natur & Kultur).  

För mer info: http://www.peterstrang.se 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto