En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Ojämlik behandling av förmaksarytmier

Hjärtat rusar. Andas lugnt! Kallt vatten i ansiktet. Många utvecklar egna strategier att dämpa snabba förmaksarytmier. Det finns en effektiv behandlingsmetod – ablation – men särskilt kvinnor kan få vänta länge på den. I genomsnitt sex år längre än män, visar forskning vid Karolinska institutet.

– Primärvårdens läkare måste bli bättre på att ställa de rätta frågorna och lyssna på patientens beskrivning av besvären. Typiskt för snabba förmaksarytmier är att det är som en strömbrytare som slår av och på. Det kommer oväntat, plötsligt och varar olika länge. När patienten väl kommer till vårdcentralen kan symptomen vara borta och lämnar inga spår i ett EKG. Därför är det extra viktigt att läkaren har fokus på patientens berättelse för att få information om vad det kan vara, säger Carina Carnlöf är sjuksköterska och doktorand vid Tema Hjärta och Kärl, Karolinska universitetssjukhuset. Som en del i sitt avhandlingsarbete har hon undersökt om det finns könsskillnader när det gäller väntetider till behandling för hjärtrytmrubbningar. Internationella rapporter har tidigare visat på sådana skillnader.

Carina Carnlöf

214 patienter ingick i den grupp hon studerade och av dem var 109 kvinnor. Alla hade blivit remitterade till utredning för förmaksarytmi vid Karolinska universitetssjukhuset och studiens resultat bygger på enkäter till patienterna och på journaler.

– I den här gruppen hade kvinnorna fått vänta i genomsnitt sex år längre än männen på behandling i form av ablation. Och då är det ändå patienter som remitterats hit. Det får mig att tro att mörkertalet är stort, säger Carina Carnlöf.

Ett problem är att diagnosen nästan aldrig ställs i primärvården, utan patienterna remitteras vidare till specialist, vilket också fördröjer processen. Bara fyra procent av de 214 patienterna i gruppen hade remitterats direkt från primärvården. Att diagnos, och rätt diagnos, inte ställs i primärvården handlar om vad som händer i mötet mellan läkare och patient, menar Carina Carnlöf.

– Allt för ofta misstolkar vården patienternas symptom och tror att de beror på panikångest, stress eller depression. Den misstolkningen drabbar mycket oftare kvinnor. Jag har försökt förstå varför det blir så här. Och jag har försökt titta på om det finns andra faktorer som skulle kunna påverka, till exempel skillnader i utbildningsnivå eller inkomst. Men det enda som skiljer ut den grupp som får vänta länge på behandling är kvinnligt kön, förklarar hon.

Snabba förmaksarytmier är inte livshotande, men påverkar i hög grad livskvaliteten hos de drabbade. Eftersom de kommer plötsligt och oväntat är många tveksamma till att delta i sociala sammanhang. Går man på bio ser man till att sitta längst ut på raden för att kunna gå ut om det skulle hända, till exempel. Carina Carnlöfs erfarenhet är också att många av dem som inte fått en riktig diagnos känner att de inte blir tagna på allvar av sin omgivning. Tiden, åren går och problemen begränsar livet i onödan eftersom det faktiskt finns behandling. De allra flesta blir friska efter ablation.

– Jag har träffat patienter i 80-årsåldern som haft besvär i 45 år, berättar hon.

Symptomen upplevs också svårare av kvinnor. Exakt vad det beror på vet man inte men kvinnor har från början något högre puls än män och möjligen gör kvinnors mindre bröstkorg att det känns mer när hjärtat rusar.

I mellan 95 och 99 procent av fallen är den behandling som kan sättas in – ablation – så effektiv att patienterna blir besvärsfria. Så kallad kateterablation innebär att en tunn kateter förs in från ljumsken i ett blodkärl till det område i hjärtat där rytmrubbningen startar. Där värms eller fryses de elektriska signaler som orsaka besvären bort.

Carina Carnlöf hoppas att diagnostiseringen av förmaksarytmi ska bli bättre, framför allt i primärvården. Hon arbetar också vid sidan av sitt avhandlingsarbete, och i samarbete med 1,6-miljonersklubben, med ett projekt för att få fram ett tekniskt hjälpmedel som ska göra diagnostiseringen säkrare. Det handlar om monitorer som patienten kan låna och ha hemma för att kunna fånga upp symptomen när de uppträder och som sedan kan föras över till en dator, sparas och ta med till läkarbesök.

– Det skulle kunna bli ett viktigt hjälpmedel för den läkare som ska ställa diagnos, eftersom EKG inte registrerar något när symptomen klingat av, säger Carina Carnlöf.

Text: Yvonne Busk Bilder: Mostphotos

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto