En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Pia Vingros

Pia Vingros

Pia Vingros, frilansjournalist och författare från Göteborg, älskar friluftsliv och vill leva livet innerligt.

Livets mening efter 60

Vad ska jag göra med resten av mitt liv? Tills nu har jag hittar inspiration ur människors berättelser i böcker och filmer, om vad livet går ut på. Storyn är ungefär densamma: Bli vuxen, skaffa ett jobb att gilla, någon att älska och bilda familj med. Barn och fin bostad. Träna, förkovra sig, resa till Asien och Afrika. Kanske bestiga Kebnekaise. Men nu, efter 60 fyllda hittar jag inga recept för livsmodellen. Så jag frågar dem jag möter. Försöker förstå vad som fyller dem.

Se fram mot pensionen, säger mannen. Han är på väg till jobbet. Och längtar efter ledighet. Men jag vill inte vara ”ledig”, jag vill vara uppfylld av livet. Vakna full av förväntan.

Barnbarn är livets efterrätt, säger grannen Östen och verkar belåten. Han och hans fru, som båda är pensionärer sedan de var 55 sådär, är på väg till ett av sina fyra barn för att passa sina barnbarn efter förskola och skola. De små livens hårt arbetande föräldrar hinner inte riktigt med det. För de ska tjäna pengar. Till sin pension kanske? Att vara hemma alltså. Så Östen och hans fru åker dit. På köpet får de en livsuppgift. Fin deal.

Men det är inget svar på min fråga om livets mening.

Visserligen har jag tre barn, utflugna allihopa, men vem vet om det blir några barnbarn alls? Hittills har det inte synts till några. Först kan det vara bra om de har varsin partner. Och det är inte så himla lätt i dessa tider, tycks det. Anspråk har de, mina ungar.

En hund, säger vännen Annika. Hon har längtat efter en hund hela livet, men inte haft chansen förrän nu i mogen ålder. Hon älskar sin svarta krulliga promenadvän. Går miltals varje dag och lär vovven att lystra till allehanda kommandon. Och tycks märkbart nöjd med tillvaron precis som Östen.

Men det passar inte mig. Jag är lite allergisk.

Skapa en trädgård, säger Eva och ögonen lyser lika lyckligt intensivt som hennes blå sektion i trädgården. Om vintern ligger hon i soffan med sin Ipad och bläddrar i olika trädgårdstidningar via Readly för bara 99 kr i månaden. Frossar i bilder på sällsynta dyrgripar att sätta på sin västkusttomt. På våren skickar hon efter fröpåsar och fyller sitt hem med späda plantor i varje fönster. Hon är besatt av tomater och ägnar våren och sommaren åt att tjuva skott och vattna.

Men odlingar passar inte som livets mening för mig.

Jag är ofta på fel ställen när växterna ska ha näring och vatten. På cykeln, havet eller någon annan stans än hemma.

Så om pensionen, barnbarn, en hund och trädgård går bort vad återstår för att ge mitt liv mening innan nästa fas av livet väntar med sjukdom och döende? Ställer suckande frågan till min betydligt yngre bror, en dag då vi ska åka för att hjälpa vår mor. Hon har blivit änka. Vår far gick nyligen bort efter en lång dödskamp. Nu behöver mamma som är sjuk hjälp att röja och flytta.

– Du suckar mycket, säger min bror…och kör tyst vidare. Så kommer svaret.

– Du skulle kunna ha mer skoj.

Han säger ordet skoj, med ett så lustigt o att det låter som ö, sköj.

Jag, som satt och tänkte på ifall jag borde ordna en konversationscirkel för ensamkommande, som min väninna Irene, blev förvånad över hans förslag.

Sköj.

Skulle det vara livets mening efter 60 att ha sköj?

Skrattar tafatt, samtidigt som hans ord tar plats i mig. Sköj.

Jag som allt oftare sett tiden framöver som ett sluttande plan mot ett långsamt döende (tja dramatiskt jag vet), satt där i den kalla marsdagen och upplevde som om en altandörr öppnats ut mot en blommande het sommardag. I ordet sköj fanns liv.

Skoj.

Skulle jag ha rätt att önska mig skojigheter? Att göra sånt jag tycker är kul?

Att lära mig nytt. Utmana mig själv. Hitta en oupptäckt sida. Vad har jag aldrig kunnat?

Att stå på händer.

Det vore skoj. Att stå upp och ner på mina egna händer. Det vore nåt.

Pia Vingros

3 svar to “Pia Vingros”

  1. Åsa skriver:

    Jo, men hur hittar man vad som är ”skoj” om man aldrig haft en hobby.
    Detta är den verkligen svårigheten för mig.

  2. Elisabeth Solin skriver:

    Hej Pia! Jag gick i samma funderingar som du för några år sedan. Det resulterade i att jag intervjuade både nyblivna pensionärer och experter på olika livsområden, intressanta för oss i tredje åldern. Detta finns mu i boken Tredje steget – intervjuer om en ny fas i livet.
    Lycka till med din nya fas i livet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto