En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Rädsla för fall ökar risken

Många äldre avstår från aktiviteter, speciellt utomhusaktiviteter, av rädsla för att falla. Det leder till minskad aktivitet som i sig ökar fallrisken. Hur denna onda cirkel ska kunna brytas intresserar Irene Vikman, universitetslektor i fysioterapi och forskare vid Luleå tekniska universitet.

Det finns en hel del kunskap om fall och vilka fysiska skador de leder till. Några basfakta är att ca 30 procent av alla över 65 år faller en gång eller mer under ett år. Risken stiger med åldern och är markant högre hos dem som passerat 80. I de flesta fall blir skadorna inte allvarliga, men ca tio procent av dem som faller drabbas av frakturer, allvarligast är höftledsfrakturer. Av dem får hälften inte tillbaka sin tidigare rörlighet och kan bli mer beroende av hjälp, som hemtjänst. Handledsbrott är en annan vanlig skada vid fall, men drabbar oftare ”pigga pensionärer”, framför allt kvinnor. Handledsskador sker i större utsträckning utomhus, som resultat av halka, till exempel.

Den påverkan fall, eller oro för att falla, har på tankemönster och det psykiska välmåendet är ett område som intresserar Irene Vikman mycket. Hon har gjort intervjuundersökningar med människor över 65 som har hemtjänst och kunnat konstatera att ungefär 30 procent av dem är rädda för att falla. Bland dem som varit med om ett fall stiger siffran till 80 procent. En relativt stor grupp, 26 procent, berättade att de avstod från att göra saker, framför allt utomhusaktiviteter, av rädsla för att falla.

Irene Vikman

– Fallrädsla kan vara relevant om man har stora funktionsnedsättningar och dålig balans. Men det finns också en irrelevant fallrädsla hos personer som minskar sina aktiviteter som en försiktighetsåtgärd, trots att de mycket väl skulle klara av att göra det som de avstår från. Jag som menar att rörelse är viktigt för att upprätthålla en god balansförmåga tycker att detta är mycket problematiskt. Det leder till en ond cirkel där man av rädsla för att falla ökar risken för att det faktiskt ska hända, säger Irene Vikman.

Just nu är hon inne i slutskedet med en experimentell studie för att undersöka om fallrädsla försämrar människors balansförmåga. 45 personer som är 70+ ingår i studien.

– De kommer till vårt rörelselab och gör vissa övningar. De får bland annat stå på stabila och instabila underlag, med öppna och stängda ögon. Vi vill se om resultaten i övningarna skiljer sig mellan de som har en fallrädsla och de som inte har det. Vi hoppas att få fördjupade kunskaper som leder vidare i forskningen och så småningom till åtgärdsprogram som kan bidra till att minska falloyckorna, förklarar hon.

Många använder idag rullator även inomhus som en säkerhet och ett sätt att förhindra fall. En rullator innebär givetvis att många blir mer självständiga i sin vardag med hjälp av den, vilket är bra. Men det är teveggat, menar Irene Vikman.

– Man ska veta att detta samtidigt innebär att balansförmågan inte tränas på samma sätt som när man går utan stöd. Jag har lagt märke till att de som är vana vid att för det mesta gå med rullator måste hålla sig i möbler och annat när de ska förflytta sig, säger hon.

Balans och styrka är två viktiga faktorer för att minska fallrisken. Och det finns enkla övningar man kan göra hemma. Att stå utan att hålla i sig, gärna på ett ben om det är möjligt, är en sådan enkel öving. Man kan då också pröva att blunda ett ögonblick. Svajar det till en aning är det inte farligt. Det tränar balansen. Man kan också träna genom att resa sig och sätta sig på en stol flera gånger om dagen.

De flesta fallolyckorna inträffar inomhus och hemma. Irene Vikman och hennes forskarkolleger konstaterade i en studie för några år sedan att fall också verkar ha ett samband med dagsljusets längd. De såg att i Bodens kommun, där studien utfördes, inträffade markant fler fallolyckor under den mörka årstiden, framför allt i november, december och januari.

– Det var ett överraskande bifynd vi gjorde i en studie som egentligen handlade om att kartlägga fallolyckor hos personer över 65 år som hade hemtjänst, berättar hon.

Studien omfattade totalt 614 personer och kartläggningen gjordes med hjälp av att hemtjänstpersonal rapporterade fallolyckor under ett år. När forskarna såg ett tydligt mönster i hur fallen fördelade sig över året väcktes en rad frågor som de ville söka svar på, men hittills har ingen forskningsfinansiär velat gå in med medel till detta.

– Vi hade gärna velat upprepa studien för att se om vi skulle få samma resultat en gång till. Det hade också varit intressant att göra försök med dagsljuslampor för att se vad som händer då och att följa personer över tid. Just häruppe i Norrbotten passar det att göra sådana studier eftersom skillnaderna i antal timmar med dagsljus är så stora mellan sommar och vinter, så vi fortsätter att söka medel för det, berättar Irene Vikman.

Text: Yvonne Busk Bilder: Mostphotos

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto