En nättidning om hälsa och välbefinnande för oss som levt ett tag

Sammanhang i allt jag gör

Karin Perers har ett stort samhällsengagemang. Så stort att hon nyligen fick medalj av kungen. Hon håller ett högt tempo, men är väldigt sällan stressad. Att stanna upp i nuet och inte låta sig jagas av det som väntar sedan, är hennes strategi.

Vi träffas på Avesta Art, det gamla järnverket i Avesta som blivit ett centrum för samtidskonst. Karin har varit drivande i verksamheten sedan starten 1995.

Hon är färgstark och ger intryck av att vara glad, energisk och engagerad. Listan på alla verksamheter hon leder är lång. Hon är ordförande i skogskooperativet Mellanskog, i Kyrkomötet, Bygdegårdsföreningen, Konstfrämjandet Dalarna och Karlfeldtföreningen i Folkare. Dessutom skogsägare, kommunpolitiker (C) i Avesta och skribent. Kalendern och dygnets timmar borde inte räcka till. Men när vi sätter oss ned vid ett bord på Avesta Art möter jag en nyfiken och koncentrerad blick. Då är hon där, bara där.

– Jag är duktig på att vara i nuet. Jag skulle aldrig sitta här och samtidigt fundera på vad jag ska göra i eftermiddag. Jag tar mig tid att planera ordentligt. Det kanske kan låta lite fyrkantigt, men det innebär att jag väldigt sällan känner mig stressad. Jag tänker på mig själv som hängiven och engagerad, men också som en väldigt lugn människa. Jag kan skapa lugn i ett arbetslag och det är en sida av mig som åren släppt fram, säger Karin, som fyller 62 i år.

Några dagar har gått efter att hon varit på slottet och tagit emot Hans Majestät Konungens medalj för ”betydelsefulla insatser inom svenskt samhällsliv”, som motiveringen lyder.

– Det var en högtidlig och fin ceremoni. Roligt naturligtvis att bli bekräftad. Och nästan alla jag träffar, som representerar ett brett kultur- och bildningsarbete, känner att de också har fått medalj. Det är inte så ofta det breda samhällsengagemanget uppmärksammas, säger hon.

Det som pågår, lite i det fördolda, ute på landsbygden är så viktigt för hälsa och välbefinnande hos dem som bor där, menar Karin.

– Jag är övertygad om att allt som innebär att människor möts är viktigt. Det måste finnas mötesplatser och samlingslokaler, säger hon och nämner som exempel bygdegården Åsgarn, mellan Fors och Garpenberg, nära hennes hem.

– Varannan vecka är det ”gubbkafé”. Ibland bjuder de in föreläsare och ibland gör de studiebesök. ”Kafé färg och form” är en annan verksamhet som startades av min mamma, när den första thailändska kvinnan kommit till orten. Det var ett sätt att ta tillvara varandras uttryck i textilhantverk. Det pågår fortfarande och besöks av 15-18 personer varje gång. Sista måndagen i varje månad är det också kulturlunch med lunchbuffé och kulturprogram som brukar locka 50-70 personer. Det betyder mycket, inte minst för äldre personer. Där finns även en kyrklig arbetskrets och trots namnet är det inget krav på arbete. Det kan till exempel vara svårt för någon med artros att sticka, säger hon.

2013 blev Karin vald till ordförande för skogskooperativet Mellanskog och hennes engagemang för skogsbruk och de olika aspekter man kan lägga på skogen är inte att missta sig på.

– Jag brukar predika några nyckeltal. Halva Sverige är skog, hälften av skogen ägs av familjer och 40 procent av familjeskogsbruken drivs av kvinnor. Ingen annan näringsgren kommer i närheten av det när det gäller kvinnors företagande, säger hon.

Hon ser också skogen som en viktig faktor i klimatarbetet. Där den står binder den stora mängder koldioxid. Det gäller även trähus. Hon hoppas att skogen på sikt kan innebära ännu mer för klimat och miljö.

– Min mamma, mormor och mormors mor är födda på den skogsgård jag äger nu, så jag är fjärde generationen kvinna som tar över. Vår äldsta skogskarta är från 1749. Då gjordes en inventering av tillgången på träkol, som var avgörande för järnhanteringen på den tiden. Det är 268 år sedan. Om man tittar lika långt framåt hamnar vi på år 2285. Då hoppas jag att skogen levererar råvara för ett hållbart samhälle, säger hon.

För egen del ser hon den framför allt som en källa till rekreation där hon gärna vandrar. Och som ordförande i Karlfeldtföreningen i Folkare har hon en särskild förkärlek för Erik Axel Karlfeldts poesi och de avtryck naturen och skogen gjort i den. Några rader ur hans dikt Intet är som väntans tider brukar hon citera när hon träffar andra skogsägare på Mellanskogs möten:

”Sommarns vällust vill jag skänka

för de första strån som blänka

i en dunkel furusänka,

och den första trastens drill.”

Sedan länge är Karin passionerat intresserad av industrihistoria. I Verket, där Avesta Art är inrymt, skapas en sorts dialog mellan industriminnen och samtida konst. I den stora slaggstensbyggnaden finns gott om lämningar från tiden då järn framställdes här. Samtidigt ger lokalerna en spännande inramning åt nutida svensk och internationell konst. Årets tema är Identitet. De konstnärer som ställer ut har rötter i olika länder. Förutom i Sverige bland annat i Ryssland, Rumänien, Slovakien, Polen, Palestina, Danmark och Sydafrika. De närmar sig temat från en rad olika utgångspunkter. Allt från den identitet som skapas av geografins och naturen särdrag, av kön och etnisk tillhörighet, av identitetsbärande subkulturer till hur vi kan och vill forma ett förhållningssätt i dagens oroliga värld. Karin har skrivit den innehållsrika utställningskatalogen.

– Identitet är verkligen ett tema i tiden. Det har förstås en stark anknytning till dagens flyktingsituation, men det handlar om många ytterligare aspekter, säger Karin.

Hon menar att en egen stark egen identitet inte skapar gränser utan i stället ger förutsättningar för att bygga broar och citerar Gandhi: ”Den som känner sig själv väl behöver inte vara rädd för att blåsas omkull av andra.”

Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta nationella organ och beslutar om regelverk och andra viktiga frågor som berör hela Svenska kyrkan. Karin är vald till ordförande för mandatperioden 2014 – 2017. Hon har en egen personlig tro som ger henne trygghet och hon tycker att kyrkan som institution har en viktig funktion i samhället.

– Den är viktig för att föra berättelser om historien vidare och den har en nyckelroll när det gäller levande kultur. Det finns högt utbildade musiker inom kyrkan och många kommer i kontakt med klassisk musik i samband med kyrkliga ceremonier som vigslar och begravningar. Och vid stora katastrofer, som skogsbranden i Västmanland 2014, är kyrkan en självklar centralpunkt. Jag vill stå för en mycket öppen kyrka som välkomnar alla som vill komma, oavsett hur man tror, vad man tror, eller om man inte tror alls, säger hon.

I en butiksgalleria i Avesta har kyrkan en liten lokal. Där säljs en del fairtrade-varor, men där finns också alltid en präst eller diakon, för den som eventuellt har behov av att prata. Så vill Karin att kyrkan också ska verka – som en mötesplats mitt i vardagen.

– Allt jag gör kan tyckas spänna över många områden, men för mig finns det ett tydligt sammanhang i det jag gör. Industrihistoria – skogen – skapelsen – kyrkan, det hänger ihop, säger hon.

Hon har nära till ett stort leende, förmedlar glädje och energi, men visst är hon bekymrad över allt som händer i omvärlden.

– Jag tänker ibland på 90-talet. Då trodde vi lite aningslöst att människor skulle samspela framöver. Men jag tänker också på 30-talet och varför människor inte ingrep mot den växande nazismen. Jag vill verka inom goda krafter – allt från bygdegårdar till kyrka, säger Karin Perers.

Text/foto Yvonne Busk Bilder: Mostphotos

 

 

 

 

 

2 svar to “Sammanhang i allt jag gör”

  1. Carla S Wachtmeister skriver:

    Tack för ett mycket fint porträtt av Karin!
    Ska absolut besöka en bit av henne på Avesta art i sommar! Jag hittar paralleller hos mig själv i Karin; både intresse för SKOGEN och även Industrihistoria. Här i Uppland och Uppsala finns en livaktig Industriminnesförening. Det är viktigt att vi håller vanliga människors villkor och historia vid liv så att vi även kan öppna oss för andra kulturer och liv.
    Lycka till i ditt vidare engagemang, Karin!
    Tack för artikeln, Yvonne Busk!

  2. Artikeln var trevlig ,men inte så positivt att läsa om att Karin ordförande ”Mellanskog” ,har sett hur de kalhuggit stora områden o etiskt är det hemskt
    O fult.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Utvecklad av Webbyrå Websoluto